min allra bästa vän

Jag har nu varit sjuk i cirka 8 dagar och den enda individen som inte har lämnat min sida i de mörkaste och mest rastlösa stunder, förutom Johan, är Svän.
Jävligt cheezy tänker ni, vilken 18åring in her right mind har en katt som bästa vän?
Ni som har träffat svän vet att han är speciell, kanske inte lika speciell som ert husdjur men han är förjävla speciell för mig. Han har aldrig lämnat mig, vilket tillstånd jag än befunnit mig i, utan han har bara stilla lagt sig ner bredvid mig i sängen, spunnit lite för att sedan landa någonstans mellan sömn och medvetande. Även om han inte kan prata så är det som om han alltid förstår vad han ska göra för att få mig att må sådär underbart. Han är precis lagom tjock, han har den finaste och varmaste pälsen och ibland blinkar han till med båda ögonen nästan som i samförstånd. I sommar fyller han 12 år.
12 år av mitt liv har han varit densamma även om jag förändrats.

du är allra finast