Återvände ifrån linköping idag, efter att inte varit hemma, hemma på två veckor, och när jag kommer in så luktar det sådär speciellt som det bara kan göra hemma, hemma. Och jag inser att vart man än flyttar så är hemma alltid hemma, och mitt rum alltid bara mitt rum. Och där luktar det katarina. I lägenheten luktar det fortfarande bara lägenhet, därför har jag bestämt mig för att försöka flytta dit så mycket katarina-saker som möjligt, vilket också är lite svårt. För jag vet inte om jag vill ha hälften av mitt rum här och hälften av mitt rum i linköping.. jag kanske bara ska flytta hela skiten? Så mycket komplicerat trams. När hände det?
Kollar igenom gamla bilder på mig och lisa från högstadietiden och blir så full i skratt. Tre år som just då kändes som skit ser jag tillbaka på nu med lite vemod i hjärtat. Så okomplicerat kul vi hade.
Vad vill man helst ha? Ett okomplicerat, roligt liv där det egentligen inte händer så mycket, eller ett komplicerat, där man knappt kan hålla koll på alla problem? Ett liv är ju ändå ett liv.
katarina i sjunde klass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar